Jag förstår inte hur jag någonsin kommer kunna vänja mig vid att gå upp 3 timmar innan jobbet börjar i Iskall kyla ( Det är seriöst bara några grader på morgonen, så man skulle lika gärna kunna ta på sig kläderna ute, det gör inte så stor skillnad), gå i 50 minuter för att kunna ta mig till buss eller tåg, sitta på bussen slash tåg i 30-80 minuter varje dag.. bara för att kunna ta sig till jobbet, sen ska man hem oxå^^

Jag var så trött i morse's och i stort sett vägrade att gå upp... mamma kom och tjatade om att jag skulle gå upp ännu tidigare för att jag låg och snoozade till en halvtimma innan jag skulle gå och att jag tillslut skulle vänja mig. Med mitt morgonhumör och mamma är absolut den värsta kombineringen som finns. Då säger jag till henne ( väldigt irriterad) :
- Tror du på det fortfarande? ( att jag skulle vänja mig) Jag har gått i skolan i gud vet hur många år och jag har ALDRIG kunnat vänja mig vid detta...
Sen gick jag och tog på mig kläderna på den varmaste delen av huset, på toaletten som det kändes som om fönstret hade stått öppet hela natten.

JAG fattar seriöst inte hur man kan bo sådär. Jag sover TYp hellre på gatan mitt i stan bland de andra som inte står ut med ( vad det nu är i livet de inte står ut med).. kanske inte.. men ah jag vet inte *


Men jag blev lite glad när jag kom till jobbet och nu i bakgrunden spelar :
Give me Give me Give me
all Night long,
keep playing that love song....

Jag ska snart ringa Rossen tänkte jag. Pappa nämnde något om att han skulle flytta och jag behöver en lägenhet:) Så hoppas att jag kan ta den när/om han flyttar :)