Jag vill framåt men något drar mig bakåt....

Kan inte ni känna att allt bara står still ibland? Man vill så mycket mer, men att man är helt ensam om det?
Så känner jag just nu... Jag vill framåt...
Jag vet inte hur mycket bättre jag ska uttrycka mig.
Ibland känner jag att jag bara vill att livet ska gå så otroligt fort. Det är inte så att jag är missnöjd med mitt liv, det är bara det att det känns bara som om man går och väntar och väntar... Men på vad? Något som aldrig kommer? Men samtidigt, försöker man leva i Nuet men då kommer man tänka på det förflutna, man vill tillbaka till de bra stunderna man hade förr, eller så vill man bara att man själv ska vara som man var förr och är bara allmänt rädd för förändring. Det är ju inte förrän man har förändrats ganska drastiskt som man först märker det.

Men det är inte så jag känner nu... ne nu vill jag bara leva någonstans i mitten av det. Livet ska inte passera förbi, inte  för fort, men jag vill ha mer gjort än vad jag har nu.
Jag vill kunna skaffa en familj och ett bra hem, karriär och allt det där. Men jag vet att jag varken har tid för det eller har det stödet med mig. När man pratar med någon som redan har allt det där, så säger de oftast "lev medan du kan". Men hur menar de då? Visst med barn/ hund "ore what ever" i bilden kanske man inte kan göra allt utan planering, kanske inte lika enkelt.  Men det betyder ju inte att man har slutat leva. Jag anser att det är där allt börjar.
Jag gillar förändringar, nya utmaningar, lära mig nya saker... Men som sagt det är ju det där med tiden, och allt som hör till..

Önskar bara ibland att allt vore så mycket bättre, och inte så komplicerat. Jag tycker oftast att man tänker för mycket ( även jag gör det) och gör det så mycket mer invecklat än vad det egentligen är. vAd gäller det mesta. Och allt detta bara för att inte det ska bli problimatiskt. Men tänk inte så mycket, Funkar inte den idén så tar man itu med de problemen sen när de kommer. MAn kan inte hålla på att planera in problem i livet, det är då de dyker upp.
Nu pratar jag vardagliga saker hoppas jag att alla förstår, inte typ jag rånar en bank idag och tar itu med problemen sen.
haha....


Ne nu ska jag inte filosifera mer tror jag, kanske delar med mig av mina oroväckande tankar som jag hade igår kväll, men det får bli lite senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0