Att älska

Satt lite och tänkte på att älska. Det kan vara sorgligt men samtidigt lyckligt. Kärlek är svår att någonsin förstå. Jag förstår den då inte. varför känner man som man gör? Finns det verkligen så iskalla männsikor som faktiskt inte bär på käsnlor? Kan man förneka dem? <Jag är en djup romantiker, det är inget jag visar i verkliga livet... för då trivs jag bäst.

Fuck, jag saknar någon att älska
att kunna prata med och dela allt det hemska
jag vet inte vad jag ska ta mig till
jag känner mig så ensam, allt står bara still.

att gå från kille till kille har vart mitt problem
att aldrig behöva tänka på känslor, det hade inget system
jag förde över känslor från kille till kille
ända tills jag fann den som jag ville
Den jag nu är säker på att jag älskar
kan inte släppa dig, du gör så jag får krystverkar.

Har alltid kunnat släppa alla andra så lätt
det var "hej då" så var det över på något sätt
Så enkelt, varför kan det inte vara så med dig?
det är jobbigt, jag kan inte ens tvinga mig.

jag vill glömma dig nu och föralltid
vill starta om från början och glömma dig på nolltid
vill inte se dig, för jag vet att jag inte kan få dig
jag lider som aldrig förr, vad är det med mig?

Jag vill kunna bli kär i någon annan,
alla de jag har avvisat och kunde få dessförinnan
varför kan du inte släppa mitt hjärta
Jag vill ha det tillbaka och glömma all smärta

Så många chanser till ett öyckligt liv jag har missat
och allt som alla underbara killar har visat
så som jag har tvingat mig själv att vilja
men det är dig jag vill ha, det kan jag inte dölja

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0